torsdag 11 januari 2018

Två saker jag varit tvungen att göra mig av med för att bli lycklig

Untitled

Vad är egentligen lycka? För mig är det när livet känns bra, stabilt och positivt. Ibland kan det vara svårt att rakt av säga vad det är som skaver, som gör att livet känns lite tungt. Jag har funnit två saker som jag har varit tvungen att göra mig av med för att bli lycklig. De är dock inga materiella saker och ingenting som tar en timme att fixa. Det är en pågående process som jag antagligen kommer att behöva öva på genom hela livet.

Den första saken är dåliga relationer. För mig är en dålig relation en relation som tar mer energi än vad den ger. Det kan vara för att relationen är negativ, krävande eller på annat vis påfrestande. När en relation, oavsett om det rör en vän eller en partner, tar mer energi än vad den ger ser jag alltid till att avsluta relationen. Livet är för kort för att ha relationer som inte är roliga. Jag vill inte ha negativa relationer i mitt liv.

Den andra saken är att klaga. Detta tycker jag är betydligt mycket svårare än att avsluta dåliga relationer. Jag gör skillnad på om man klagar på en sak en gång eller flera gånger. Om jag eller en vän till mig klagar på en sak en gång ser jag det som att personen ifråga får uttrycka sina känslor och det ser jag som någonting positivt. Man måste få berätta hur man känner och få ur känslan i kroppen för att må bra. När det är ett upprepat klagande är det dags att se upp. För enligt mig får man antingen göra någonting åt det som känns jobbigt och som gör att man klagar, eller så får man helt enkelt sluta klaga. Det är inte kul, varken för en själv eller andra, att lyssna på någon som klagar. Dessutom upplever jag att det skapar en negativ stämning och dåligt cirkel när man klagar ofta. 

Vad är era tankar kring dåliga relationer och klagande? Eller om lycka för den delen?

7 kommentarer:

  1. Jag är dålig på att avsluta relationer som stjäl min energi och avundas de som klarar av det. Tycker det är svårt att ens prata med en sådan person om den saken. Är så rädd att såra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är väldigt konflikträdd. Det jag brukar göra är att låta relationen rinna ut i sanden. Inte ha tid att ses, vara dålig på att höra av sig och liknande. Då brukar det lösa sig för mig :)

      Radera
  2. Jag upplever båda dessa som jobbiga men nödvändiga att rensa bort och ofta går de lite hand i hand..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, visst går de ofta hand i hand :)

      Radera
  3. Jag har lite svårt med detta tankesätt. Jag tror att vi har relationer både för att ge och få. Dels kommer våra relationer att ändras under livets gång och i vissa perioder i vårt liv kommer vi att vara de som ”ger mer” i våra relationer, andra perioder kommer vi antagligen att vara den som ”tar”. Dels kommer vi också att växa som människor om vi kan umgås också med såna människor som inte är och tänker precis som vi själva. Om vi avslutar alla relationer som känns lite tunga så finns risken att vi går miste om många av de lärdomar vi skulle behöva - och risken finns också att vi blir rätt ensamma om vi själva blir ”den svaga” i en längre tid. Jag tänker också att om man ställer dessa krav på andra och på sig själv blir man ganska hård med sig själv. Finns det då utrymme för svaghet, klagande, sorg? Sånt som inte är så roligt men alldeles nödvändigt för att utvecklas som människa. Men naturligtvis finns det relationer som behöver avslutas - destruktiva och utnyttjande relationer måste man inte stå ut med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag kanske inte var tillräckligt tydlig. Jag finns alltid där för mina vänner när de har det svårt. Då jag själv har haft tuffa perioder vet jag att det är viktigt att finnas där. De relation jag avslutar handlar inte om att en person har det jobbigt för tillfället och behöver stöd. Relationer som jag väljer att avsluta är destruktiva relationer som jag inte klarar av att ha i mitt liv. Jag kan berätta om de två senaste relationerna jag avslutat, så det blir tydligare.

      Jag hade en vän som var väldigt rolig att vara med och vi hade mycket att prata om. Men hon pratade väldigt mycket skit om andra människor och kunde även säga elaka saker till folk. När hon började säga elaka saker om mig till både andra och till mig, samt ljuga om saker hon påstått att jag gjort fick jag nog och avslutade den relationen. Hon hade det säkerligen jobbigt på insidan, men jag har en personlig gräns för hur mycket skit jag är villig att ta för en kompis. För min familj finns dock den gränsen inte på samma sätt, då ställer jag upp oavsett vad.

      Den andra relationen var inte lika självklar att avsluta, även om jag förstod att jag var tvungen till det. Personen ifråga fick mig nämligen att må dåligt. Den personen var en vän sedan ett par år tillbaka. Hon hörde dock enbart av sig när hon ville ha en tjänst. Det kunde vara allt från att jag skulle hitta ett mobilnummer till att jag skulle låna ut min lägenhet. Vissa saker hon bad om var helt enkelt över gränsen. Dessutom klagade hon jämt på både mig, andra och sig själv och snackade skit om gemensamma vänner bakom deras ryggar. Sådant tolererar inte jag.

      Hoppas att det gjorde det lite klarare, för jag menade verkligen inte att jag inte ställer upp för vänner som har det svårt. Jag ställer dock inte upp när människor behandlar mig eller andra illa.

      Radera
    2. ❤️ Det låter rimligt! Jag har på senaste år hört/läst om människor som rensat väldigt mycket bland sina relationer just med motiveringen att de ”inte får ut nåt av relationen”, så jag läste säkert in sånt du inte alls menade. ❤️

      Radera